Självporträtt

 

Det här är en slags fragmenterad bild av hur jag ser på mig själv. Eller kanske hur jag själv vill framstå, hur jag tror jag tänker? Jag har försökt undersöka mitt eget psyke. Vad har varit betydelsefullt, vad kan jag finna som representerar något i min tankevärld? Utställningsobjekten är alla förknippade med något minne, en känsla, en stämning. För en betraktare som inte känner mig är de bara föremål, kanske lämnar det dig helt oberörd? Om du ger det lite tid så kan du kanske, genom att titta och fundera, få en bild av min person. Det blir kanske en missvisande bild men det är också så vi ser på varandra. Vi ser inte vår medmänniskas jag utan vår egen upplevelse av den andre, påverkad av våra egna erfarenheter.

 

Self-Portrait

This is a kind of fragmented image of how I see myself. Or perhaps how I want to appear, how I think I think? I have tried to explore my own psyche. What has been significant, what can I find that represents something in my inner world? The objects in the exhibition are all associated with a memory, a feeling, a mood. To a viewer who doesn’t know me, they are just objects—perhaps they leave you completely unmoved? If you give it a little time, perhaps by looking and reflecting, you might form a picture of who I am. It might be a misleading picture, but that is also how we see one another. We don’t see our fellow human’s true self, but rather our own perception of the other, influenced by our own experiences.

 

 

 

​